Startsida     Om värdegrundsförlaget     Livskunskap i skolan     Sfi/svenska som andraspråk    Artiklar     in English

Många nya karaktärsdanande projekt har igångsatts, varav en del på helt privat initiativ. Bland dessa utmärker sig Virtues Project (grundat i Kanada), som på kort tid utvecklats till en omfattande global verksamhet. Sedan ett drygt decennium är det stadigt förankrat i ett stort antal länder och tillämpas på arbetsplatser, i skolor, inom familjer och inom föräldrautbildning, på behandlingshem och andra samhällsinstitutioner. Projektet förtjänar att uppmärksammas då det visar på en hoppingivande möjlighet att bereda väg för ett friskare samhälle genom sin inriktning på den mänskliga karaktärens fostran.

En känsla av mening och målsättning

Initiativet till projektet togs av Linda Kavelin Popov, psykoterapeut och pedagog, brodern John Kavelin och maken Dr. Dan Popov, barnläkare. Inledningsvis tog man fasta på ”silvertråden” som genomlöper världsreligionernas källskrifter — dygderna. Dessa utgör därmed en förenande länk mellan olika kulturer och religioner världen över. De är dessutom djupt förankrade i ursprungsfolkens etiska läror. Den grundläggande tanken i rörelsen är att dessa dygder – kärlek, respekt, omsorg, rättvisa, ärlighet, pålitlighet, mod, ansvar, idealism etc. utgör mänsklighetens dolda ädelstenar och essensen av människans karaktär. Vad som behövs är att kasta ljus på dem för att få dem att lysa. Utbildning ses därför som nyckeln till transformation, men då måste även den andliga aspekten av människan tas på allvar och ges möjlighet att utvecklas.

Andlighet är sedan slutet av 1980-talet ett ofta använt begrepp med mångsidiga betydelser. I virtues-programmet förklaras andlighet bl.a som att hysa en känsla av mening och målsättning, att leva med integritet enligt ens högsta trosföreställningar och värden, att ha en känsla av vördnad för livet och alla människor, att i praktiskt leverne omsätta andliga egenskaper.

Det synliga resultatet av trion Kavelin-Popovs arbete blev en bok som de gav ut på eget bevåg 1991: The Family Virtues Guide med underrubriken: Simple Ways to Bring Out the Best in Our Children and Ourselves. Inom två månader fanns boken i mer än 20 länder – numer i ett åttiotal. Den finns ännu inte översatt till svenska, däremot till språk som norska, estniska och ryska för att nämna några.

1994 under familjeåret utsågs projektet av FN som en modell för ”familjer av alla kulturer”. Boken riktar sig till människor av olika trosuppfattningar som vill stärka andlig utveckling i familjen. Den tar upp såväl föräldrarollen med strategier att väcka och utveckla dygderna som det konkreta studiet av 52 dygder som föräldrar och barn kan arbeta med tillsammans. Boken blev alltmer uppmärksammad efter det hedersamma utnämnandet och kom ut igen 1997 som en Penguinbok.

1998 kom en något sekulariserad uppföljare till den första boken: The Virtues Project Educator’s Guide. Boken riktar sig till lärare, rådgivare, fritidsledare m.fl. Den senare delen av boken som behandlar 52 dygder är avsedd i första hand för elever på grundskole- och gymnasienivå. Syftet är att entusiasmera barn och ungdomar inför deras egen inre potential, att stärka självkänslan, att skänka en känsla av meningsfullhet i tillvaron, att inspirera till höga ideal och målsättningar. Boken innehåller också en mängd praktiska förslag till aktiviteter samt korta berättelser som speglar elevers entusiasm att utveckla och dra fördel av olika dygder i sina relationer och sitt skolarbete.

Värden och dygder

Idag talar vi ofta om värderingar och värden. Linda Kavelin Popov föredrar att framhäva dygdernas roll — de är mer elementära. Värden kan vara vadhelst vi anser viktigt, medan dygder är karaktärens egenskaper – även om de tillämpas något olika i skilda länder och kulturer.

En bland fem viktiga strategier som omnämns i Educator’s Guide är att ”tala dygdernas språk ” vilket bl.a. innefattar en attityd till livet som en process av ständigt lärande. Språkets roll betonas. Språk har ett stort inflytande – det kan förmedla kraft och självkänsla, men även nedstämdhet och självförakt. Genom lärarens ständiga uppmuntran och tilltro till varje individs förmåga, växer självförtroende och lust att utveckla det bästa inom sig.

”De fem strategierna” kräver medvetenhet och träning, vare sig de eftersträvas i hemmet, på arbetsplatsen eller i skolans värld. I skolan kan enighet och samverkan lärarna emellan förstärka möjligheten till framgång. Behovet och betydelsen av goda förebilder kan inte heller underskattas.

Många lärare i våra svenska skolor arbetar redan aktivt med dygder och värderingar, både som ett arbetssätt som genomsyrar skolarbetet och ibland som ett speciellt ämne. De tankegångar och strategier som Educator’s Guide framhåller kan säkert vara många till stor hjälp. I skolornas värdegrundsarbete är det tveklöst en stor fördel att fokusera på dygdeundervisning i såväl teori som praktik, då det på sikt förebygger både mobbning och ett allmänt hårt klimat. Självkontroll, vänskap, medkänsla, tolerans och respekt motverkar de trakasserier i skolmiljö som det ständigt rapporteras om.

Virtues Project har hitintills utbildat ett tusental handledare. Sponsorer till olika aktiviteter är allt från utbildningsministerier till privatpersoner. Om detta och mycket mer kan man läsa på projektets egen hemsida: www.virtuesproject.com

Kittet i mänskliga relationer

Virtues Project är bara en av många pedagogiska rörelser med karaktärsdanande syfte. Det finns otaliga andra men kanske ingen med så stor global förankring. Sammantaget pekar alla dessa karaktärsbetonande utbildningssträvanden mot en intressant möjlighet — det stegvisa framväxandet av en global värdegrund där dygderna och medvetenheten om det personliga ansvaret i byggandet av en bättre värld spelar en alltmer framträdande roll. Samtidigt som vi inser att vi måste bryta med det förflutna och dess överdrivna materialism återvänder vi till det mest ursprungliga och ålderdomliga: dygderna — där medkänslan, respekten och kärleken blir kittet i mänskliga relationer och där solidariteten, rättvisan och ansvaret blir grundstenarna i själva samhällsbyggnaden.

©Maria Melin-Blomqvist 2005