Värdegrundsförlaget

Livskunskap i skolan – behövs det?

 

Detta är en fråga som på senare år livligt har diskuterats i massmedia. Vissa metoder att minska mobbning har misslyckats. Det betyder inte att ämnet livskunskap har spelat ut sin roll. Tvärtom, i en värld som vår, fylld av oro och turbulens kan lektioner i livskunskap fylla en viktig funktion med meningsfulla och inspirerande samtal kring det som händer i livet, i skolan och i världen som helhet.

 

På olika webbsidor kan man läsa om de mål och syften som ingår i ämnet. Lektionerna kan bestå av samtal om människosyn, hälsa, självförtroende och självkänsla, vänskap, kärlek och känslor, kulturer och kulturkrockar, livsstil och samlevnad, drogproblem och relationer, existentiella och etiska frågor samt konflikthantering. Man får också träna sig att lyssna på varandra, våga uttrycka egna tankar, lära av varandra och att samarbeta. Ibland ingår också meditation och tyst reflektion, vilket visat sig vara mycket uppskattat av många elever, både äldre och yngre. Om undervisningen bedrivs förnuftigt och i en positiv anda finns goda möjligheter till ökad förståelse, mognad och gemenskap bland de deltagande i gruppen eller klassen.

 

Många skolor har goda erfarenheter av lektioner i livskunskap. Pedagoger i de skolor som har mindre lyckade erfarenheter och fått kritik genom Skolverkets publikationer om utvärdering av metoder mot mobbning, kan säkert genom samråd hitta bättre metoder att skapa ett gynnsamt klimat bland eleverna. Det finns bra kursplaner som används i olika skolor att läsa på nätet och i boken Livskunskap i skolan, för att nämna några exempel. Man borde också rikta blicken utåt och ta reda på hur man i andra delar av Europa och i världen bedriver ett ämne som livskunskap. I allt fler skolor jorden runt finns numer ett sådant ämne, det må kallas t.ex. Ethics, Moral Education, Character Education eller Life Skills (i de engelsktalande länderna) men tar oftast upp samma viktiga frågor som ungdomar i alla länder brottas med.

 

Sverige är en del av världen och bör inte stå utanför den viktiga internationella trend som tar barns och ungdomars livssituation på större allvar. Livskunskapsämnet måste utvecklas, det behövs som en motvikt mot den ytliga samtalston och det begränsade synfält som annars kan bli rådande. De vanliga skolämnena räcker inte till för mer djupgående samtal om olika frågor som barn och ungdomar ofta bär på och som inte heller får sitt beskärda utrymme i hemmet.

 

Min personliga förhoppning gällande livskunskap i skolan är att den inriktar sig mer målmedvetet på att utveckla de goda egenskaper som varje människa av naturen bär inom sig. Goda egenskaper (dygder) som vår värld behöver särskilt väl i vår tid är kärlek, medkänsla, rättvisa, civilkurage, vänskap, hoppfullhet, tacksamhet, tolerans och solidaritet. Lektioner i livskunskap kan med rätt inriktning gynna framväxten av allt detta. Skolorna måste avsätta tid till denna undervisning och inte beklaga sig över att det stjäl tid från andra ämnen. Kunskaper i matematik, engelska och andra ämnen måste balanseras och kompletteras med kunskap om hur livet ska levas för att bli meningsfullt. Sökandet efter mening är en del av alla människors medvetna eller omedvetna strävan. Hur barn och ungdomar söker sitt sätt att leva och finna meningen med livet är en så angelägen fråga att ingen tänkande människa borde blunda för den.

Ni som har positiva erfarenheter av undervisning i livskunskap – hör gärna av er och berätta:

info@livskunskap.net

 

Maria

augusti 2012